För att kunna träna en häst måste man känna

till hästens väsen.

Hästen är ett flyktdjur, vilket betyder att var gång hästen känner sig hotad kommer han

att tänka flykt eller ta till flykt.

Flykt kan visa sig på många olika sätt, från

när hästen spänner sig och drar sig undan

oss, till att hästen far iväg i full sken. Om hästen inte kan fly ifrån obehaget eller

det han är rädd för, visar sig flyktbeteendet

i att hästen bockar, stegrar, kastar sig,

backar etc.

Hästar är av naturen mottrycksdjur, vilket betyder att då de känner ett tryck mot dess kropp är deras första reaktion att trycka tillbaka emot det trycket. Hästträning däremot går till stor del ut på att lära hästen att ge efter för tryck. Vi vill att hästen ger efter för tryck genom att gå framåt eller att stanna, flytta till höger eller till vänster, höja huvudet eller sänka huvudet etc.

Hästar kategoriserar saker och ting, ljud och lukter, känningar och syner i saker att fly ifrån och saker som de kan ignorera. När någonting är placerat som harmlöst kommer hästen att ignorera det.

Varje gång man rider, hanterar eller bara umgås med en häst så tränar man hästen. Eller kanske rättare sagt, man stärker en vana eller en känsla, en tro hos hästen eller människan. Hästen respektive människan får en situation bekräftad för sig eller alternerad. I ridningen och i träningen av hästen, som i allt annat, strävar vi efter att stärka det positiva och arbeta bort det negativa beteendet, handlingen eller trosystemet.  

Hjälperna är ett sätt att kommunicera med hästen. Det går aldrig att fysiskt kontrollera

en häst. En häst väger oftast 10ggr mer än

oss, är vanligen större än oss och är enormt

mycket snabbare än vi är i alla sina

reaktioner och i uppfattningsförmåga.

Det enda sättet vi kan få hästen att göra

som vi vill är att kommunicera till deras intelligens.

Vi kan även placera hästen i en sådan

hållning med kroppen att han inte kan göra annat än att lyssna till oss.

Hjälperna är som frågor till hästen och

hästen ger oss olika svar på de frågorna.

Det är inte alltid det svar vi vill ha. Då upprepar vi frågan igen.

Hästen vet att han har gjort rätt på

eftergiften. Då hästen lär sig vad vi vill att

han ska göra lär han sig inte av hjälperna

vi ger, utan av eftergiften han får då han gjort rätt.

Eftergiften kan även förstärkas med en beröm-ord, klapp eller genom att hästen får långa tyglar.

I den klassiska dressyren strävar vi efter att göra så små och lätta hjälper som möjligt med en häst som villigt och harmoniskt lyssnar till vår minsta vink. Saker ska vara så okomplicerade som möjligt för hästen och ryttaren med bara en hjälp i taget som talar om för hästen vad han ska göra. Hjälperna ska heller inte motsäga varandra.

Vi har tre hjälper att kommunicera till hästen med. Halvhalt, direkt tygel och indirekt tygel. Dessa hjälper är det samma från marken som från hästryggen.

Handen som håller tygeln eller bettet måste vara mjuk, följsam och avslappnad. Att ha handen stängd som en knytnäve gör att handen lätt blir stum och okänslig, det blir svårt att röra på fingrarna och att ge fina hjälper. Handen ska följa hästen och hästen ska följa handen. Handen måste följa med i hästens naturliga rörelser med huvudet och hela tiden känna av hästens mun. Handen för en konversation med hästen genom bettet. Det är vanligt att ryttare talar mycket högre med hästen än de behöver.

Handen får aldrig någonsin dras bakåt. Hästen är 6-7ggr snabbare än människan i reaktionerna. Då ryttaren drar i tyglarna bakåt för att stanna kommer ryttaren fortfarande att dra efter att hästen har stannat därför att våra reflexer är så mycket långsammare. För oss känns det som en kort stund men för hästen är detta som en evighet

När ryttaren dra handen bakåt skapar det också en motreaktion hos hästen att dra tillbaka. Hästar är som sagt mottrycksdjur och lär sig inte från våra hjälper utan från eftergiften.

I samma sekund som hästen stannar måste eftergiften komma eller, till och med, i det ögonblick då ryttaren känner att hästen är på väg att göra halt, dvs då hästen tänker att han ska stanna. 

Animo ridbyxor
Med snygg glittrande design på bakfickorna.
pris: 2400:-

KL tävlingströja blå pris: ca 600krequline tröja, pris ca 800kr

Lär dig att komma i rätt rytm med din häst.

Målet med övningen är att ryttaren ska lära sig behålla rytmen och rida i ett bra grundtempo.

Övningen rids på en ridbana eller i ett ridhus med måtten 20x50m eller mer. Du använder dig utav låga hinder eller cavalettibockar.

Börja med att värma upp hästen i trav och galopp på en volt över cavalettibockarna (hinder nr 1 & 2) med tre språng mellan hinderna. Anpassa tempot och var noga med att ha hästen runt den inre skänklen.

Hinderuppställning
Hinder 1 - cavalettibock på böjt spår.
Hinder 2 - cavalettibockar på böjt spår (10 - 10,5m efter hinder 1)
Hinder 3 - cavalettibock
Hinder 4 - serie som startar med ett kryss. Sedan kommer en planka 3 - 3,2m efter. Serien avslutas med en oxer 5,5 - 5,8m efter planket.
Hinder 5 - räcke med utfyllnad
Hinder 6 - oxer
Hinder 7 - oxer
Hinder 8 - plank (räcke)

Övning 1
Rid på en volt över cavalettibockarna (hinder 1&2) fortsätt sedan över den andra cavalettibocken (hinder 3). Byt varv och rid övningen i andra varvet. Träna på att använda blicken och att tidigt titta mot nästa hinder.

Övning 2

Starta i höger galopp och rid hinderna i ordning, 1-2-3-4-5 och avsluta med hinder nummer 3. Sväng sedan till höger och börja om på hinder nummer 1. Detta är en envighetsbana som aldrig tar slut. Du tränar på att bibehålla kontrollen och rytmen.

Övning 3

I den sista övningen rider du samma bana men efter hinder nummer 3 vänder vänder du till höger och rider in mellan cavalettibockarna och hoppar hinder 6, 7 och 8 i en S-formad båge. Dessa hinder kan vara lite högre än de övriga hinderna.

Tänk på att vara noga med att ha framförhållning och bibehålla en bra rytm och kontroll på din häst genom hela banan.